Som slott betraktat är inte Stjärnorps slott egentligen så mycket att stoltsera med. Inte just nu i alla fall. Stjärnorps slott är en mäktig syn där på höjden ovanför Roxen. Ett stort tegelskelett tornar upp sig mot himlen på höjden där det ligger. Det är i grunden ett 1600-talsslott som är ritad av en för den tiden aktad arkitekt Nicodemus Tessin. Det var mellan åren 1655 och 1662 som slottet byggdes. På sin tid låg det med största sannolikhet mycket vackert med utsikt över sjön Roxen i all sin prakt. Men som i många andra fall var det en brand som nedgjorde Stjärnorps slott år 1789. Tyvärr fanns inte tillräckligt med ekonomiska tillgångar i grevskapet för att kunna bekosta uppbyggnaden av huvudbyggnaden. Det är egentligen på så vis en ganska sorglig historia. Flygelbyggnaderna blev återuppbyggda. Hedvig Douglas (före detta Mörner) ärvde slottet och uppförde det i sin helhet efter Robert Douglas död. Branden innebar slutet och 1806 lämnade slottet släktens ägo för att senare, då mer bestämt 1876 blir återköpa av Ludvig Douglas. Än idag (2016) står ättlingen Eric Douglas som ägare till slottet och en större renovering av ruinen har blivit genomförd, se Corren.
Stjärnorps slott och sägnen om dess tillkomst
Det var greve Robert Douglas som lät bygga slottet. Enligt sägen var Robert Douglas och Axel Lillie båda vapenbröder i 30-riga kriget. De ska enligt denna sägen ha kommit överens om att när kriget var över så skulle de uppföra varsitt slott som stod på så hög höjd att de skulle kunna vinka till varandra från slottstornen. Hur mycket av denna historia som är sägen och hur mycket som är fakta är säkert svårt att få klarhet i. Men Axel Lillie var hemmahörande på Löfstad slott och det vet vi på grund av trovärdiga historiska källor. Att båda var viktiga och betydande militära figurer i den svenska armén under 1600-talet råder det heller inga tvivel om. En intressant iakttagelse är att det trots allt finns sägner om spöken på Stjärnorps slott. Det sägs att man under en mörk natt ska kunna höra tydliga ljud av de dödas gallskrik när de blev innebrända på slottet.